I en abstrakt tradition arbetar Karin Karlsson med gränserna för vår begreppsapparat och våra möjligheter att förstå verkligheten och världen runtomkring oss. Hennes arbete tar sig med ett reducerat formspråk och materialval an teckningens och bildens grundstenar. Med enkla medel undersöker och omformulerar Karlsson bildens grundelement som både kommunikativ, symbolisk och lingvistisk yta.

Med klassiska tekniker som  tangerar teckningens vidare fält förhåller sig Karlssons teckningar till sin egen tvådimensionalitet. De tangerar och leker med hur vi som betraktare läser bild och aktivt deltar i läsningen och skapandet av den. I sin ambition att utforska gränserna för teckning som medium och vad som är visualiserbart på en platt yta står hon i dialog med konstnärskap och riktningar som de tidiga konstruktivisterna , Robert Ryman, Alfred Jensen och mer samtida som Tauba Auerbach .

Li Shurui (1981, Chongqing, China). Shurui Li has since graduated from the Sichuan Fine Arts Institute continuously been working with light and her fascination for the color spectrums effect on the eye cornea. In her studio, located in Beijing’s art district Black Birge, she works in a tradition of Bridget Riley and contemporary Tauba Auerbach style. The result are monumental canvases with meditative tones, where the eye easily get stuck in a hypnotic state. The dots in different color scales and light forms abstract objects that seems to be taken from a digital medium such as a computer or TV. Sometimes one seems to be able to discern a natural phenomenon, a cutout from a cityscape or a billboard that flashes in the city’s dark.

He Wei (1980, Xinjiang, China). He Wei paints in a more traditional figurative chinese style. His dreamlike canvases has a fluffy, mythical aura present. His motives moves from manga- and anime inspired to more sci-fi, fantasy worlds and landscapes.

Li Shurui (1981, Chongqing, Kina). Shurui Li har sedan sin examen från Sichuan Fine Arts Institute kontinuerligt arbetat med ljus och sin fascination för färgspektrats påverkan på ögonhinnan. Resultatet är väldiga dukar med meditativa toner, där ögat tycks fastna i ett hypnotiskt tillstånd. Prickarna i olika färgskalar och ljus bildar abstrakta objekt som tycks hämtade från ett digitalt medium liksom en datorskärm eller TV. Ibland tycker man sig kunna urskilja ett naturfenomen, ett utklipp från en stadsvy eller en billboard som blinkar i stadens mörker.

He Wei (1980, Xinjiang, Kina). He Wei’s målar i en mer figurativ och traditionell kinesisk anda. Hans drömska dukar har ett sagolikt, luftigt skimmer över sig, hans motiv har skiftat i och med hans olika faser och har fångat allt ifrån mer manga- och animeinspirerade motiv till mer utomjordiska, fantasifulla världar och landskap. Även han har utbildats på Sichuan Fine Arts Institute.

The Birthday party: Ten personal attempts at pursuing individualism in a world of total egocentrics

In his third solo exhibition for the gallery, Christian Saldert continues to work with his characteristic style of process and appropriation, this time he choses to focus on individualism. The show can be categorised in three parts; the appropriation picturese in the main room, the larger, painterly collages and the installation. The whole show is created with materials found in hardware stores, an attempt to draw a parallell to the emerging DIY culture which our contemporary society so fully embraces those days.

The main wall (and the image for the exhibition poster) are blown up found images from a medical book descriping the symtpom of pectus excavatum (funnel breast). Their gaze expresses a sensation of fear or of confusion over their own abnormality. Through repetitive and monumental means, the images create iconic and heroic qualities that represents the “other” and the “difference” of mankind.

Salderts tredje soloutställning för galleriet handlar om individualism och kan delas upp i tre delar, dels de rent approprierade bilderna som syns främst i huvudrummet, dels i de mer måleriska kollagen i mellanrummet samt installationen i huvudrummet.

Huvudväggen präglas av uppblåsta dokumentära bilder av barn födda med missbildade bröstkorgar. I deras blick tycks man kunna uttyda en rädsla eller förvådnad över sin egen abnormalitet. Bilderna är tagna från en medicinsk bok, men här får de rent ikoniska och heroiska kvaliteter, via repetitiva anslag och den monumentala storleken, har de har valts att representera det ”annorlunda” eller det ”andra”.Runt omkring finner vi vykortsbilder tagna från idrottstävlingar där jaget och dess prestation står i centrum. I vykortet från en swimmingpool blir några få huvudpersoner beroende på den selektiva  handkoloreringen. I en annan bild längre in i utställningsrummet har människorna på en strand retuscherats bort så att en ensam person i en roddbåt skapar en förtätat stämning med klara referenser till Munchs ”Skriet”.